Reseberättelse från Worlds -10

Den 27 december möttes en hög förväntansfulla svenskar på ett iskallt Skavsta inför årets World-tävlingar. Från Smekickers var det Rasmus, Frida, Eva, Madde, Johanna, Rebecka och jag själv och som alltid är det kul att träffa alla de andra svenskarna på flygplatsen. Planet blev dock en smula försenat på grund av kylan.
	Flygresan ner var lugn och det var fantastiskt vackert med alla dessa sockervaddsmoln vi flög över.

	Eva tyckte ändå att jag pratade lite väl mycket så hon var tvungen att tysta mig med en apelsin!
Så småningom landade vi då i Eindhoven där en taxibuss tog oss till hotellet Köningshof i Veldhoven där tävlingarna gick av stapeln. När vi gjort oss hemmastadda på rummet så var det bara att registrera in sig inför tävlingarna.
	Sen blev det då dags att börja tävla och först ut var Frida som gjorde en fantastisk tävling, speciellt hennes novelty som var outstanding! Trots detta så gick hon inte vidare till final, vilket vi alla tyckte var orättvist. Du var kanon…Frida!
	Eva förstod inte riktigt vad nödknappen i hissen skulle vara till utan trodde att den var en snabbtelefon hem till Sören.
Åh, alla dessa fester!	Det var olika teman nästan varje kväll där arrangörerna och discjockeyerna gjorde så att det blev bra stämning. Det var bl.a glitterkväll, svart med bling och top hat Det svåraste var att hålla reda på Frida för hon var en riktig festprisse och var ute och svirade hela nätterna.
	Den 30:e dök Rasmus mamma Carina upp lagom till hattkvällen. Men hon missade tyvärr när Rasmus tävlade både i Pro-Am och line. Jag måste också tacka Rasmus för alla lextioner och träningstillfällen i west-coast swing som du gav mig. Trots att jag var ett otympligt kylskåp som inte fattade alla gånger, meeeen vad kul det var. Tack Rasmus! Jag hoppas att det blir några fler tillfällen att öva.

	Nyårsaftonen var ett fint spektakel, med god mat och vackra kläder på alla. Den här kvällen var det extra bra musik som spelades på dansgolvet och alla var på sitt bästa festhumör. Olika spontana lekar uppstod på dansgolvet vilket fick oss att skratta extra mycket just den här kvällen. När sen tolvslaget närmade sig kom serveringspersonalen in med brickor med eldfacklor på, där det var glas med skumpa till alla . Alla som var där fick smällare med guldkonfetti som vi smällde av vid tolvslaget. Det var häftigt må ni tro…..när hela lokalen fylldes av ett guldregn….. men stackars dom som städade sen, för det var guldkonfetti överallt, och då menar jag verkligen överallt! Även i min bh och Fridas leggings!
Men vi festade faktiskt inte hela tiden……..vi tävlade också! Alla gjorde sitt yttersta på dansgolvet vilket också visade sig på prisutdelningen. Äntligen fick Rebecka vinna en välförkänt seger, vilket gjorde att hon nu är advancedansare! Johanna var en liten lysande stjärna på golvet vilket hon fick utdelning för. Eva och Rasmus och Frida gjorde sina bästa tävlingar nånsin. Åh, vad jag är stolt att vara ” kompis” med er! Madde och Egils svävade fram över golvet som ett enat par i sina Couples-danser. Men själv tyckte jag att det var väldigt långt att få tävla sista dagen, det gjorde att motivationen inte var på topp och när jag tävlade kändes det väldigt tungt. Men det gick ändå bättre än jag kunde förvänta mig.

Johanna Lodin 1:a Line Classic Youth Novice Female Rasmus Erixon 3:a Line Classic Teen Novice Male Rebecca Lodin 1:a Line Classic Teen Intermediate Female Elisabeth Berggren 4:a Line Classic Silver Intermediate Female Eva Karlsson 8:e Line Classic Diamond Newcomer Female Rebecca Lodin 1:a Line Showcase Teen Female Johanna Lodin 1:a Line Renegade Youth Rebecca Lodin 1:a Line Renegade Teen Egils Jurkovskis and Madelene Lodin 1:a Couple Classic Open Novice Johanna Lodin and Matt Oakley 1:a ProAm Classic Youth Intermediate Female Rasmus Erixon and Siobhan Yasmin Dunn 1:a ProAm Classic Teen Newcomer Male
Sen blev det dags att ta adjö av alla innan vi gav oss av och tog flyget hem igen. Vi fick uppleva en fantastisk solnedgång uppe i luften, vilket vi behövde innan vårt missöde på parkeringen. När Carina skulle starta bilen i parkeringshuset så startade den inte! Hugaligen….det var det minsta vi behövde Men efter överläggningar med maken så ringde Carina efter bärgaren som skulle komma och starta bilen. Väntan blev lång så vi fick roa oss så gott vi kunde. Vi dansade och körde tävlingar med väskvagnen….man har ju inte roligare än man gör sig. Eller hur? När sen bärgaren kom så startade bilen på ett kick och färden hem gick sen som på räls från vår fantasivärld och hem till verkligheten igen.

	Tack alla som var med för ännu ett dansäventyr! Jag längtar redan till nästa gång
	/ Elisabeth
	Foton: Rasmus och Frida